Varför...?

Det har gått nu precis en månad sen Du omkom, och i mitt huvud förekommer ordet 'varför' i var och varannan mening.
Varför var du den enda i bilen som inte klarade sig, varför var det inte dig förunnat att få en andra chans i livet? Varför skulle din sista sommar behöva vara en sommar där du faktiskt var mer sjuk än vad du var pigg och glad? Varför skulle du behöva genomgå en operation när du två veckor senare berövades livet? Varför ska dina bröder behöva genomgå en sån här tragedi, vad har de gjort för ont för att förtjäna detta? Varför, varför, varför....??

Det tragiska är att ingen kan ge mig några svar.

Jag hoppas du har det bra, min vän. Saknaden är så tung och svår att jag knappt mäktar med att bära den. Fortfarande finns ingen glädje i min tillvaro, men nånstans känner jag ändå att jag har tagit små men viktiga steg framåt. Kanske finns där ändå en ljusglimt, kanske har denna tunnel ett slut. Jag hoppas det...

Älskar dig, gubbsen min...

/Mamma



<<< tillbaka