Om en stjärna skulle tändas...
 
...för varje tår jag fäller, så skulle natten vara ljusare än dagen.

Tre månader har gått sen den fruktansvärda olyckan. Det har varit tre kaotiska månader, de värsta i mitt liv... Varför just du, Marcus...? VARFÖR???
Jag får inget svar.

Jag har knåpat ihop en minnessida om dig. Den är inte riktigt klar ännu, det saknas foton och lite text, men jag valde ändå att lägga ut den. Jag får komplettera på den efter hand. Det
här är mitt sätt att hedra ditt minne, Marcus. Egentligen behövs det ingen hemsida för det, för i mitt minne lever du i allra högsta grad och jag hedrar dig dagligen med både mina tankar och mina tårar.

Du är så oerhört saknad, smärtan är enorm!

Jag älskar dig, min hjärtegoa vän, igår, imorgon, för alltid!!

/Mamma            <<< tillbaka