Så var det då äntligen dags att starta Carthagon, släppa handbromsen och rulla iväg. Det kändes kul, det kändes spännande, det kändes så skönt att veta att man var på väg ner mot värmen. Vi började med att styra mot Trollhättan för att hämta upp en cykelkorg till Wilma. Det var lagom att stanna där över natten, ställplatsen intill Trollhättekanalen är aldrig fel. Färden fortsatte sen dagen efter mot Malmö. Det blev inte fullt lika många mil som gårdagen, jag gissar att Stefan tyckte det var rätt skönt att köra när det var hyfsat ljust. Vi tog in på Sibbarps Camping.
Den 26 december rullade vi ut från tomten…
Vi var helt överens om att vi skulle ta den snabbaste vägen till Algarve, men ändå försöka att ta det liiite lugnt, inte mata på 60 mil per dag. Så när vi lättade från Malmö hade vi Greven i Tyskland i sikte. Detta var en nog så lång sträcka, men skönt att försöka ta sig förbi Hamburg på en helg. Man slipper åtminstone långtradarna då på den så hårt trafikerade autobahn. Det var mörkt när vi kom fram, det var nästintill lika mörkt när vi lämnade dagen efter. Greven har en fin ställplats med fina promenadvägar utmed floden. Det är väl värt att lägga en dag extra här, men vi hade inte ro till det den här gången.
Vacker morgon i Malmö
Vi hade tur med alla köer som kan bildas på Autobahn. Det gick som smort genom Tyskland. Det är dock en rätt tråkig sträcka, och inte blev den särskilt roligare när vi kom in i Belgien. Men det flöt på bra, och innan vi drog i handbromsen för dagen hade vi nått Frankrike. Vi hittade en liten ställplats i Cappy, straxt norr om Paris. Det blev många körda mil idag, och dag för dag närmar vi oss Portugal. När vi vaknade låg dimman tät, men det skulle bli en fin dag och innan vi återigen satt oss bakom ratten hade solen bränt bort dimman.
Cappy, nästsista dagen på 2025
Vädret var vackert, Stefan lite trött på körande så därför valde vi att inte åka så långt den här sista dagen på året. Vi letade oss ut mot kusten och kom fram till en otroligt fin ställplats i Gastes. Solen sken och kvicksilvret hade letat sig upp till 6 grader. Innan mörkret hade lagt sig hann vi med en härlig hundpromenad, ge Carthagon en omgång med tvättsvampen och gå på en fotorunda. 2026 knackade bokstavligen på dörren, men nåt särskilt firande blev det inte för vår del. Stefan gick och la sig ett par timmar innan midnatt, själv gav jag upp en kvart innan. Men visst hann vi med att skåla in det nya året. Det gjorde vi redan kl 20.00… 🙂
Skymning i Lac du Gastes
Gott Nytt 2026!
Helt klart ett annorlunda kanske t o m lite tråkigt nyårsfirande för vår del, men inget som berörde oss nämnvärt. Vi var bara glada för att vara på rull mot varmare nejder. Vi lämnade Gates och Frankrike och kom in i Spanien. Slut var det på de dyra vägtullarna, men här blev också vägarna något sämre. För den som inte vet kan jag berätta att det är ruskigt dyrt att åka på franska motorvägar. På våra 100 mil på fransk mark betalade vi ca 2500:-, smakar så kostar det… Vi stannade för natten i Villamuriel de Cerrato. En gratis ställplats som hade allt, kan man begära något mer?
Våra fina tjejer, Nellie & Wilma
Efter en natt i Spanien nådde vi Lardosa i Portugal. Medans man hemma i Sverige tampades med enorma snömängder tampades vi med 12 grader och lite småsoligt väder. Även om det inte är några sommartemperaturer att tala om så är det ändå väldigt väldigt behagligt. Dessutom är dagarna längre här, solen går inte ner förrän vid sexbläcket, också det är jätteskönt. På denna privat anordnade ställplats fick man betala vad man tyckte ställplatsen var värd. Det fanns el, tömningsmöjligheter och höns som pickade runt bilen. Och ja, tre ägg fick vi med oss innan vi lämnade Lardosa. En hundring tyckte vi att vår vistelse var värd iallafall.
Vi fick problem med vår instegstrapp vid förardörren. Den ville inte riktigt gå in helt och hållet varpå det pep ilsket inne i husbilen så fort vi startade kärran. Hur mycket Stefan än försökte göra rent där trappen skulle glida in fick han inte bort allt grus och skit som samlats där, det fortsatte oförtrutet att pipa. Tillslut hämtade han tången och klippte kablarna. Nu blev det äntligen tyst, och vi kunde fortsätta vår färd mot Algarve.
Bunkring av mat på Lidl
Om vi hade velat hade vi kunna nå Silves den här dagen. Men det var tjockt på den ställplatsen vi ville stå på, och därför valde vi att istället söka natthamn i Minas do Lousal ca 10 mil från Silves. Återigen en gratis ställplats som hade allt. Vi fick dock stå utanför eftersom det var fullt. Men det var inga problem, vi stod inte ivägen och portugisen som Stefan pratade med godkände vår parkering. Vädret var växlande, i ena stund regn i andra sol. Men temperaturen nådde hela 16 grader, kändes ljummet och skönt. Dagen efter, den 4 januari, nådde vi så vårt första delmål Silves. 9 dygn tog det oss att komma hit, ca 400 mil har vi lagt bakom oss.
På vår väg till Silves
