Innan vi kom fram till Colico stannade vi ett par nätter i Diano Marina. Det var sommarvarmt och vi kände för att bara ligga still och njuta ett par dagar. Det är alltid kul att komma till nya ställen, och trivs man är det lätt att bestämma sig för att bli kvar. Ställplatsen var på privat egendom. Lite trångt att komma in, men väl på plats hade vi stort utrymme utanför husbilen.
Men Colico lockade oss alltför mycket. Efter två dygn släppte vi handbromsen och styrde mot Comosjön, en av våra absoluta favoritplatser i Italien. När vi rullade in på Piona Camping stod Kimberly utanför receptionen och vinkade glatt mot oss. Det är två år sen vi var här sist, och då låg vi över en hel sommar… närmare bestämt 54 dygn. Vi slog dubbla rekord den gången. Ingen har legat så länge på Piona Camping i ett sträck, och inte heller vi har legat så länge någon annanstans. Det var riktigt kul att komma tillbaka, det mesta var sig likt. Tanken var att vi skulle vara här en vecka, men den utökades snabbt till 10 dagar istället.
Vädret var riktigt fint, Colico bjöd på sommartemperaturer. Ett par dagar var så varma att vi faktiskt tog oss några dopp i Comosjön. Jag trodde på allvar att blodådrorna skulle frysa till is… jävlars va kallt det var, men samtidigt härligt uppfriskande. Vädret som rådde var lite ovanligt för den här årstiden, vanligtvis håller sig temperaturen runt 20 grader och dessutom brukar det regna mer. Det är bara att tacka och ta emot. Vi njöt av för fulla muggar av sommaren…
Det var lite sorgligt att lämna Piona Camping när det var dags, men vi lovade oss själva att vara tillbaka redan nästa år.

Fina Piona Camping

Colico är omringat av berg

Vy från den lilla byn ovanför Comosjön

Kvällspromenad i ljumna temperaturer

Vätskepaus i Colico

En vy som man vaknar upp till

Det vimlar av små ödlor

Wilma… still going strong…

Uppvaktande skäggdoppingar

Svarthalsad dopping

Storskarv