Husbilsliv

Bilden är tagen i Kalix i november 2024. Och nej, den är inte manipulerad. 🙂

Dom allra flesta som hittar hit känner ju oss, Stefan & Sonja, men för er som inte vet vilka vi är så bjuder jag härmed på en snabbpresentation. Vi är ett stockholmspar som träffades för en sisådär 40 år sen och har hållit ihop sen dess. Vi byggde vårt bo i Tyresö straxt utanför Stockholm, välkomnade fyra söner till livet och klarade livspusslet med allt va det innebar. Idag är grabbarna vuxna och har sin egna liv. Stefan blev pensionär i mars 2024, och sen dess har vi spenderat fler nätter i husbilen än hemma i villan i Trollbäcken. Det jobb jag har med våra företag sköter jag från husbilen.

I slutet av 90-talet bekantade vi oss med campinglivet. Det började med en husvagn, men när sönerna 10 år senare inte längre ville följa med bytte vi husvagn till husbil istället. Idag kajkar vi runt i en Carthago Liner-for-two, en supertrevlig kärra med en härlig rundsittgrupp bak i bilen. Med oss på våra äventyr följer såklart också våra hundar, Wilma och Nellie. Tråkigt nog har Wilma ett dåligt hjärta, men förhoppningsvis klarar hon några månader till. Och som ni nu har förstått är det jag, Sonja som skriver här på hemsidan. Bilderna kan dock vara av blandad kompott tagna av både mig och Stefan. Vi bjuder på mobilbilder, drönarbilder och bilder tagna med systemkamera.

Tillsist vill jag också nämna vår son Marcus. Som 15 åring miste han livet i en trafikolycka, och denna sida, bohman.me har alltid varit hans sida, hans minnesplats. Det blev en sida där en mors tankar fick ta plats, jag la upp många bilder på Marcus som tagits under hans alltför korta liv, och där fanns också en gästbok som många vänner skrev en hälsning i. I början var sidan väldigt välbesökt, men så går tiden. Veckor blev till månader som blev till år. Sidan föll tillslut i glömska, besöken avtog och vi kände att det var dags att utnyttja bohman.me till något annat istället. Men jag vill ändå passa på att rikta ett varmt tack till alla som besökte sidan och som på det ena eller andra sättet hjälpte till att hålla Marres minne vid liv. 🙂