Regn, moln och blåst driver i stadig ström in från Atlanten, vädret har varit allt annat än stabilt. Men det har faktiskt inte gjort så mycket, det är ju OS tider. När solen nu inte väljer att titta ner på oss väljer vi att titta på TV istället. Jag vurmar ju för curling, Stefan gillar skidor. När det har krockat har vi dubbla skärmar, TV:n och iPaden, inga problem att fördriva tiden här inte. Men emellanåt har ändå solen visat sig, och då har vi styrt stegen in till stan. Tavira är verkligen en fin stad med sin arkitektur, sina saltpannor och sitt fågelliv. Här finns vadare, snäppor, skedstork, häger och även flamingos mm. Dom trivs i det grunda vattnet i saltpannorna.
Just av den anledningen valde jag att skippa OS en eftermiddag och gav mig istället av på cykeln för att få fatt i några balla fjäderfän. Flamingos låg såklart på önskelistan, men kände också att jag kunde hålla tillgodo med skedstorken. Det blev varken det ena eller det andra, men jag fick bekanta mig med styltlöparen, nån sån hade jag aldrig stött på förut. Sen såg jag också den fina skärfläckan, gravand, kärrsnäppan och ett helt gäng andra vadare som jag inte vet vad de är för några. Jag hade en härlig cykeltur där jag for fram mellan saltpannorna i jakten på fågellivet. Det var lite lerigt på sina ställen vilket ledde till att jag vid ett tillfälle drattade omkull. Cykelhjulet gled i den hala leran och innan jag visste ordet av befann sig både cykeln och jag själv på backen. Allt gick ju bra, men Stefan var inte alls impad över den skitiga cykeln, han som uttryckligt bett mig att försöka undvika allt va lerpölar heter… 🙂
Saltpannorna i Tavira
Vägen till saltpannorna
Flygande styltlöpare
Gluttsnäppa
Rödbena
Rödspov
Speglande styltlöpare
Skärfläcka
Flygande gluttsnäppa
