Finaste Wilma

Så kom då den där dagen… Vi visste ju att den skulle komma, men den lät ändå dröja på sig. När Wilma diagnostiserades med sitt hjärtproblem gav man henne ca 1 år att leva, men hon fick ju faktiskt nästan två. Men det är ändå ingen tröst, för när dagen kommer då man tvingas ta beslutet att låta sin fina vän somna in… ja då går något sönder inom en. Sorgen är brutal, smärtan hamrar tungt mot bröstkorgen och man känner att hjärtat håller på att gå i tusen bitar. Wilma är vår sjunde hund som vi fått tagit farväl av, och när man sitter där och klappar och gråter över sin döda vovve undrar man varför i helsicke man utsätter sig för sånt här. Varför skaffa djur när man vet att den där hemska dagen kommer…?? Men svaret är ändå väldigt enkelt. Det är så mycket glädje i vardagen med vovvar kring benen. Och så mycket kärlek! För i slutändan är det inte den sista dagen som definierar relationen, utan alla de tusentals dagar före den. Och de dagarna är värda varenda tår som fälls den sista.

Sov gott älskade rara lilla Wilma, och tack för alla skratt och glada minnen du har gett oss.

Wilma och Maja
Wilma, 10 veckor gammal och Maja är16 veckor

Wilma och Maja busar, fullt övervakade av Bamse.
Bamse var Wilmas stora trygghet, hon la sig ofta intill
Bamse och kurade in sig i hans lurviga päls.

Wilma 1 år gammal

Wilma dryga 2 år gammal, här tillsammans med Nellie

Våran underbart fina kvartett.
Wilma och Maja 4 år
Nellie 3 år
Molly 9 månader

Wilma 4 år
Hon var vårat kinderägg… Lite beroende på hur jag klippte henne kunde jag få fram de olika hundraser hon hade i sig.
Hon var en trevägskorsning, Chihuahua, Shih tzu och Phalene.
Här ser man tydligt Phalenen i henne.

Wilma, 9 år

Wilma & Maja, 10 år

Wilma, 11 år

Wilma, 12 år
Bilden är tagen i Jokkmokk för bara några få veckor sedan.
Det var på slutet av vår Norrlandsresa som vi tydligt kunde se
att Wilma tacklade av, hennes hälsa sviktade och hennes
livskvalitet sjönk. Från dag 1 efter att hon fått sin diagnos hade jag bestämt mig för att dåliga dagar inte skulle få överträffa de bra dagarna, men det krävdes en enorm viljeansträngning att lyfta luren och boka in det där veterinärbesöket som skulle komma att blir Wilmas sista.