Stocka Hamn

Stocka är verkligen en pärla, och det skulle aldrig falla oss in att passera utan att stanna till när vi rullar genom de här trakterna. Här finns allt det där som får husbilslivet att kännas lite extra bekvämt: en fantastisk miljö, fortfarande någorlunda humana ställplatspriser, tillgång till tvättmaskin, tömning och påfyllning samt härliga promenadstråk. Listan kan göras hur lång som helst.

Och som om inte platsen i sig vore nog bestämde sig vädret för att visa upp sig från sin allra bästa sida. Under de tre dygn vi tillbringade här sken solen envist från en klarblå himmel och gjorde sitt bästa för att övertyga oss om att hösten inte alls tänkte ge upp. När mörkret sedan föll nöjde sig naturen inte med det. Solen fortsatte nämligen sitt spektakel, fast på behörigt avstånd uppe i rymden, och resultatet blev ett magiskt norrsken som dansade över himlavalvet. Det blev helt enkelt ett fantastiskt sista stopp på vår Norrlandstur, åtminstone när det gäller vädret.

Tyvärr skulle resans avslut också präglas av något betydligt tyngre.

Vår fina lilla Wilma blev märkbart sämre under den senaste veckan, och tillslut stod vi inför det svåraste beslut en djurägare kan behöva fatta. Efter många tankar och med hennes bästa i fokus kom vi fram till att det var dags att låta henne somna in. Ett hjärtskärande beslut, men också ett beslut fattat av kärlek och omtanke. Innan vi rullade vidare mot Stockholmstrakten gjorde vi därför ett sista stopp på djurkliniken i Hudiksvall. Där fick Wilma sin spruta och sin vila. En orolig själ hade tillslut fått sin ro. Smärtan kunde inte längre nå henne, men kvar hos oss blev tomheten, sorgen och saknaden efter en alldeles särskild familjemedlem. Nu springer hon vidare någon annanstans, fri från värk och begränsningar, medan vi bär med oss alla de fina minnen hon gav oss genom åren. Tack för allt, älskade Wilma.

Norrsken över Rönnskär

På promenad ner till Morängsviken