Jokkmokk by night

När vi såg att väderprognosen såg löjligt lovande ut de kommande dagarna, både dagtid och kvällstid, bestämde vi oss för att lägga oss några dagar på Jokkmokks camping. Ett ställe som för oss norrskensnördar är lite av ett kinderägg: trevliga vyer, bra lägen och lagom mycket civilisation. Men ibland biter oturen mig i arslet. Av de fyra dygn vi hade i Jokkmokk var tre kvällar klara och fina. Tre! Men just den kvällen då solen bestämde sig för att gå fullständigt bananas, solstormar som avlöste varandra och skapade ett färgsprakande himladrama, ja då låg ett tjockt, otäckt molntäcke över hela himlen just där jag befann mig. Det var som om universum sa: “Du, Sonja… inte ikväll.”
Klart jag var besviken. Jättebesviken. Men det är så det är. Aurora dyker upp när hon själv vill, och ibland vägrar hon uppträda trots att man bokat första parkett. De andra kvällarna bjöd också på norrsken, dock inte alls i samma paritet som den där molniga kvällen.

Den sista kvällen började jag leka med tanken att låta kameran stå ute hela natten. Inte uppe på taket där jag haft den tidigare, utan nere vid strandkanten där campingens belysning inte kunde sabba något. Det var inget lätt beslut. Att sätta upp kameran och lämna den åt sitt öde… ja, det kändes ungefär som att lämna sin förstfödda på en parkbänk och hoppas på det bästa. Skulle jag ens ha kvar en kamera nästa morgon? Fan vet. Men vem kommer ihåg en fegis?? Så jag bestämde mig, det fick bära eller brista. Sagt och gjort. När jag sen vaknade vid fem-bläcket smög jag mig ut ur husbilen och tassade ner mot stranden. Och där stod den ju, dyrgripen, fortfarande kvar och fortfarande igång. Powerbanken hade gjort sitt jobb och hållit kameran vid liv hela natten.

Resultatet ser ni här nedan. Och ja… ibland lönar det sig att chansa lite.