Luleå

Vi styrde mot kusten, lite söderut den här gången. Det var egentligen inte alls planen, men det är ju det fina med husbilslivet, man kan ändra riktning lika lätt som man vrider på ratten. Björkliden fick stryka på foten när prognosen skvallrade om kraftiga vindar och regn. Istället blev det Luleå, där Stefan hade snokat reda på en riktigt schysst ställplats mitt i stan, Södra Hamn.

Här stod man för 200 kr per dygn. Visst, det fanns varken dusch eller toalett, men man kunde tömma svartvatten, och el fanns att tillgå. Det räcker bra för oss. Centrum låg bara 800 meter bort, en lagom promenad även när vädret var lite tveksamt. Och vad gör man när vinden tjuter runt husbilen och regnet smattrar som små projektiler mot fönstren? Jo, man går och shoppar. Det blev inga storslagna inköp, men det är något mysigt med att strosa runt i butiker och låta tiden gå i sin egen takt. En annan fördel med ställplatsen var Willys, bara 100 meter bort. Perfekt för att fylla på kylskåpet utan att behöva planera en expedition. Vi trivdes så bra här i Luleå att tre dygn passerade utan att vi ens funderade på att förflytta oss.

När finvädret till slut återvände bestämde vi oss för att rulla vidare mot Kalix. Jag hade en liten förhoppning om att få uppleva en repris av det där magiska norrskenet vi såg för ett par år sedan. Ett sådant där som får en att stå ute i kylan och glömma bort både tid och temperatur. Om det blir en ny norrskenskväll? Ja, den som lever får se…