Jag har tappat räkningen för hur många gånger jag har stött på den slitna frasen "Tiden läker alla sår". Det är precis som om folk inte riktigt vet vad de ska säga, då tar de till denna klassiker. Jag förstår ju att den sägs i syfte att trösta, men den skänker i sanningens namn ingen tröst alls. Tänk va bra det skulle ha varit om tiden faktiskt hade förmågan att läka. Men detta sår är för djupt. Det handlar istället om att lära sig leva med sorgen, att hantera livet utan Marcus. Men de spår som denna gosse har satt i mig kan aldrig helt suddas ut, och därför kan såret heller aldrig komma att läkas.

En ännu värre fras är "Vilken tur att du har fler barn". Tänker man så då har man verkligen inte tänkt till... På vilket sätt är det tur, undrar jag? Hur mycket jag än älskar mina pojkar så kan de aldrig fylla det tomrummet som Marcus just lämnat efter sig. Sorgen efter Marcus skulle ha varit precis lika stor oavsett om jag hade haft 10 barn eller om jag bara hade haft honom.

"Du måste vara stark, livet går trots allt vidare" är ytterligare en korkad mening. Jag måste ingenting!! Det finns inte en människa som kan gå igenom en sån här tragedi och  va stark genom hela resan. Man måste tillåta sig att bryta ihop, det är inget nederlag att be familj och/eller vänner om hjälp när situationen blir för svår. Jag träffade skolans kurator samma kväll som Marcus hade omkommit. Hon kom ner till olycksplatsen där också jag befann mig. Jag stövlade fram till henne och frågade hur jag någonsin ska klara av att leva vidare med detta. Hennes svar kom blixtsnabbt och var lika klokt som det var klockrent: "Genom att ta hjälp av varann, ensam är det svårt, men tillsammans klarar man av det".

Den fras som jag ändå har bemötts flest gånger med är " Jag vet inte vad jag ska säga". Den blev snart min favorit, för jag kunde enkelt svara att inga ord var nödvändiga. En kram, en klapp på axeln eller bara ett litet leende betydde så oändligt mycket mer än alla dessa tilltufsade försök till att klä denna händelse i ord, för ett är då säkert - det finns inga ord i världen som kan lindra ens sorg när den är som värst.